Användbara tips i allmänhet:

Le mot främlingar
Odla dina egna grönsaker
Bjud någon på kaffe
Våga vara lite galen
Våga hoppas
Våga älska
Lek mer
Använd saker tills de är utslitna
Äg mindre
Ta ledigt
Gör det du älskar

Det här fick jag någonstans ifrån, minns inte vart, men lite bra är det eller hur?

Tvärnit

Hm, jag som tyckte jag tankat genom att vara ledig några dagar...Överrumplad av stresskänslor. sömnbrist och pulserande öron befinner jag mig idag hemma. Det var som om hela jag tvärnitade i går em efter en härlig helg.

En alldeles lagomt stimmig personalfest i fredags med god mat och sedan en enormt skön lördagskväll. Med återigen god mat som en gammal vän bjöd på. Vi pratade otvunget och glatt fast det var längesedan vi sågs. Jag vandrade hem mitt i natten och gjorde färska spår i nysnön.

Åsså blev det så i går, när stjärnorna var på plats och ljusstakarna i fönstren glimmade och jag tände det första adventsljuset. Där mitt i stillheten någonstans så poppade oroliga ,stressade känslor upp och späddes på av den kommande nattens frånvaro av sömn. Det var inte så svårt beslut att fatta att stanna hemma idag.


För några år sedan hade jag inte lyssnat, det är något jag tydligen lärt mig på resans gång.

Decembers första dag

Lördagmorgon är det, ute är det ännu inte ljust. Inne är det tyst och inte heller så ljust, min morgon tassar på ändå.
Det är skönt med helg och jag ska försöka ta tillvara den. Både vara "duktig" och lat. Jag är definitivt bättre på det sistnämnda...

Jag känner mig lite "tankad" efter min dottertripp. Mammahjärtat mådde gott av att träffas och dessutom var det skönt att vara ledig. Ibland tror jag att jag skulle kunna vara ledig jämt!

I dag ska jag göra lite advent här. Jag är rätt petig på det där - inte tända adventsljusstakar och stjärna i fönstren förrän tidigast på lördagkväll.

Ha en bra lördag!

EM, hamburgare och samtal - allt är viktigt!

Sverige har tagit sig till EM och friden lägrar sig över nationen.
Själv gjorde jag min sjukvårdande insats, på den nivå som jag är något att tillgå - som tittare av Grey's. Dessutom har jag bakat en kaka, gjort hamburgare med sting i och en snabb kycklinggryta. Tvättat två maskiner också. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv!
Det tillagade ska jag ta med mig på min kommande tripp. Jag ska till mitt "lilla" barn - dags för utvecklingssamtal på tisdag. Så jag åker om fredagskvällen och återkommer på torsdagmorgon. En helg och tre semesterdagar - det kan man ju behöva för att orka med ett 45-50 minuter långt utvecklingssamtal eller hur?!


ps. för den oinvigde; det är herrlandslaget i fotboll som tagit sig till EM.

Slösöndag

Idag måste jag...en massa saker.
* plocka i ordning lite här och där
* skriva ett brev
* göra klart en broschyr till jobbet - som skulle varit klar för en vecka sedan
* stryka igenom stryktvätten
* ta en promenad/gå på ett friskispass
* röja lite i kylen

Sätt igång då! Ja, jag ska...Å jag skulle slippa allt om jag
* lagt saker på rätt plats/slängt på en gång
* varit effektivare på jobbet alt. inte åtagit mig uppdraget
* inte haft någon stryktvätt att ta reda på om jag strykit till tv:n i går
* hållt efter i kylen

Det jag vill göra är:
* skriva brevet, för det ska till min dotter
* promenera/gå på F&S

Alltså måste jag börja med att hitta glädjen i att ta itu med det som känns "måstigt" och som belöning ha det jag vill göra...

Ibland tror jag att det är bara jag som har sådana här dagar.Jag funderar ofta på varför inte jag kan vara så rasande effektiv och fixa undan saker på en gång. Jag antar att det är bäst att sluta fundera och istället agera...

Ha en bra söndag!

Från depp till varmhjärta!

Ungefär såhär kände jag mig i onsdagskväll. Tankarna vandrade mellan olika relationer jag har och jag upplevde det som att i alla – båda nära och ytliga - hänger det på mig om de ska fortgå.
I krokiga banor gick tankarna och de slutade alla i samma sak: Varför är det jag som hela tiden ska ta kontakt, vara den som frågar och lyssnar och varför är det jag som ska föreslå att vi ska ses, gå på bio etc. ? Min slutsats blev den att egentligen så har folk varken tid eller lust att bry sig om mig, jag är ingen man vill dela tankar och upplevelser med.
Om någon tankeläsare kommit just då och pressat mig skulle jag svara att så nog inte är fallet men just då kändes det så – på något tjurigt, barnsligt vis ville jag att känslan skulle få fortsätta härja i mig.

På torsdagen satt den kvar lite som en tagg i mig. Innan jag gick till jobbet gick jag in på bloggen - där låg en liten inbjudan till en ung bloggväns nya blogg. Mitt depphjärta började småle. Ännu bredare vart leendet när jag fick sms från en annan ung tjej – långpromenad på lördag föreslog hon. På em. innan jag gick hem från jobbet var jag in en sväng i bloggvärlden och även i min. Då såg jag Sylvias go’a kommentar och jag blev nästan tårögd, det värmde i hjärteroten. Å helt plötsligt var det som om världen verkligen skulle ta udden av mitt negativa tänk – i min mejlbox ramlade på kvällen in ett förslag om bio på söndagskväll!

Så på torsdagskvällen kändes det gott och varmt i hjärtat – helt klart mera rofyllt och skönt att krypa till sängs än kvällen innan!

På fredagen var det dags för derby mellan kommunens två främsta innebandylag på herrsidan och i ”mitt” spelar min favoritvikarie N. Vi pratade om matchen och han sa: Du går väl in gratis? Näe, sa jag och då blev han lite upprörd och ansåg att när jag jobbat hela cupen borde jag minsann ha fått ett säsongskort! ”Jag fixar det, Annika. Säg till i insläppet.” Äh, det är väl inte nödvändigt, ansåg jag, men om inte annat kan du ju lägga ut en biljett för i kväll åt mig?
Eftersom han inte alltid har fokus på världsligheter så tog jag inte för givet att det skulle ligga något i insläppskassan till mig. Men det gjorde det – jag hade fått ett säsongskort och jag blev ännu varmare i hjärtat!

Sent omsider när segern var bärgade efter en riktig rysare så kom jag hem och kollade runt i bloggar, avrundade med min egen och där efterlyste Anki mig!
Så onsdags-Annika hon krympte ihop och gömde sig ordentligt när jag började tänka på all positiv respons jag fått senaste dagarna. Hon kommer säkert fram fler gånger men förhoppningsvis dröjer det länge till dess!


Ps. Vintern är här på riktigt nu och det är hääääärligt!

Stiltje

Klockan står på morgon och det är ett mörker ute som börjar randas i djupblått över hustaken. Det är normaltid eller vintertid som den också kallas och morgnarna inbjuder till stilla reflektioner vid frukostbordet och det tända stearinljuset.

Det är lite stiltje på både bloggande och kommentarer från mig, jag är visserligen in och besöker er. Eller jag smyger in och läser lite och sedan tassar jag iväg igen.Fast inte lika ofta. Det beror på lovet. Detta underliga lov kallat höstlov innebär att min dotter är hemma. Å det blir inte tid och faktiskt inte heller lust att vistas i bloggvärlden lika mycket som annars.

Jag återkommer!

Tillbaka

Tillbaka i vardagen! Det var intensiva och bra dagar i Stockholm. Å vet ni att det finns hur många Intersport och Stadium som helst där? Å vi var tvungen att gå in i varenda en...

Mot södern!

Om sex timmar sitter jag på tåget mot Kungliga Huvudkommunen,innan dess ska jag hinna sova också!

Jag ska träffa mitt "lilla" barn som kommer åkandes från sin studieort. På måndag blir det "lilla" barnet 17 år! En anledning så god som någon att träffas i Stockholm och fira i flera dagar! Det blir i form av shopping misstänker jag...

Jag har förberett mig för att äntra den stora stadens gator - de bekväma skorna är framställda, garderoben synkad så det ena passar till det andra och dessutom är håret nytt! Nja, inte riktigt men i allafall nyfärgat. Av mig själv, vred nog loss ett par stelnade kotor framför nackspegeln igår kväll för att se att all färg var där den skulle. Hittade lite på skuldran! Å idag har jag varit till frissan och klippt mig. Den klippningen var inplanerad och således inte föranledd av min färgning!

Hoppas ni får en skön helg - att jag får det förväntar jag mig!

Stilla snölycka - var är du?!

Idag strax innan två kom det, några snöflingor. Vi var förvarnade - både tv, radio och tidningar har pratat om snö. Snöfallet varade inte bara en stund utan bara fortsatte och fortsatte...Så nu är min värld vit som snö, vilket alltså har sina naturliga orsaker. Den verkar lite tung och blöt så den kanske gör som metereologerna säger - försvinner p g a varmare vindar om lördag. Enligt gammal tro och hävd är det tredje snön som stannar. Idag var den andra. Så nästa gång den dimper ner är det vinter!

Jag funderade lite på mina känslor inför snön.Jag har ingenting emot den, tvärtom så brukar jag välkomna snön eftersom den oftast föregås av den tråkigare delen av hösten - den när alla löv bara är bruna och blåser omkring. Förr, ja, bara för tre eller fyra år sedan så fyllde den där första snön mig med någon slags stilla lycka inombords. Att vakna och vrida upp persiennen och se marken snötäckt utanför fönstret brukade var en lyckostund som liksom spred en frid i hela kroppen. Tillsammans kunde vi stå där dottern och jag och bara sucka av välbehag.

Den hösten jag "nästangickiväggen" så blev det en aha-upplevelse och sorg i mig när snön kom.Samma dag hade jag varit till doktorn som förklarade att det inte tagit mig fjorton dagar att bli så'n och att den fjortondagars sjuksrivning som jag nyss avverkat inte riktigt skulle vara tillräckligt. Långt fram på eftermiddagen blev sedan varse att jag kände absolut ingenting inför den snötäckta världen utanför mitt köksfönster.Den välbekanta känslan uteblev fast jag försökte få tag i den. Plötsligt förstod jag hur rätt doktorn hade.Då jag insåg på allvar att det skulle ta tid att komma tillbaka.

Det var beskrivningen av min reaktion eller rättare sagt den uteblivna reaktionen för snön som fick min exman att fatta. "Då förstår jag att du verkligen mår dåligt" sa han med eftertryck och i det ögonblicket försvann hans oförstående för min sjukskrivning.

För mig var det som den där första julen man slutar tro på tomten (fast jag har nog inte riktigt slutat tro på honom, han bor nämligen i berget ovanför mig!) eller som när man första gången inte ligger vaken och längtar och pirrar upp sig inför födelsedagen. När man liksom "vuxnar" på sig mot sin vilja.

Nu sitter jag här och inser att det kan vara likadant med snön - jag har växt på mig, blivit vuxnare? För inte heller idag kom den där stilla lyckokänslan och jag saknar den så jag gråter!

Känns det annorlunda om man vaknar till snö, om den inte kommer som nu under dagen? Kanske. Jag vet i allafall att när det första gången för vintern kommer riktigt mycket snö under en natt så kan man höra det när man vaknar! Det är så tyst eftersom allt är inbäddat i mjuk, vit snö. Alla ljud är liksom på avstånd och man tassar förundrad upp.

Jag vill inte att avsaknaden av känslan ska vara det jag mest befarar - att jag är lite för trött, att vägen bort från väggen har krympt igen...Å jag vill inte heller vara "vuxen" i det här fallet,jag vill ha tillbaka min känsla för första snön! Tänk om den är borta för alltid!?!!? Jag vill stå där barfota framför fönstret och känna mig lycklig och lugn ända infrån och ut en tidig morgon. Lycklig för snön som gör min värld så vit,ljus och vacker.
Jag vill ha kvar min stilla snölycka!

Vardagsvärk och dotterlängtan

Arbetsveckan har börjat och det är soc. här, nätverk där och elevård där - alla vill ha information, alla vill veta men barnen då? Får man vara mamma/pappa på vilka premisser som helst? Näe, givetvis inte men ibland känns det som om det är så...

Mitt i allt elände kan man få en oväntad och varm kram och höra en liten barnröst viska: Annika, jag gillar att vara med dig!
Då känns det lätt att orka vidare. Tills jag kommer hem och känner hur axlarna värker, öronen längtar efter tystnad och kroppen efter sömn, en sömn som sannolikt inte blir så obruten som den skulle behöva vara.

Det är inte synd om mig - jag bara präntar av mig lite - det är säkert bättre i morgon!Så jag ser fram emot ännu en dag på jobbet. Å snart, rätt snart får jag bryta vardagslunken, det ser jag verkligen framemot eller snarare längtar till!
För nästa fredag morgon klockan tidigt, då sätter jag mig på tåget.
Till kungliga huvudkommunen far jag och umgås med min älsklingsunge - min dotter. Längtar, längtar!

Fredagsfrid

Arbetsveckan är slut och jag sitter här och funderar på om jag ska dammsuga och torka golven eller äta middag. Det lutar åt middag, dammtussarna trivs så bra så de stannar nog tills dammsugaren vill träffa dem.

I onsdags for jag hem från jobbet - så ont i huvudet att jag helt enkelt inte orkade stanna kvar. Vila och värme hjälpte, massage av min knallhårda axlar också. Idag har jag jobbat igen och känner mig m a o förtjänt av helgvilan.

Planerna är vaga, lösa och nästan obefintliga för helgen. Det är ju dammtussarna då förståss...På söndag ska jag till en jobbarkompis på middag - det blir paltbröd med fläsk och vitsås! Mums, jag längtar redan, det är flera år sedan jag åt det!

Trevlig helg!

Frukostyoughurt

En tallrik med youghurt naturell ingår i min frukostmeny mest sju dagar i veckan. I bland är jag duktig och skär ner diverse olika frukter i den, ibland lyxar jag den med lite hjortron. Oftast blir det nog bara en skivad banan i youghurten och lite kanel därpå.

I morse svepte jag fram i köket, trött och hungrig och lite jäktad...Tekopp här, youghurttallrik där - pytsade i banan och kanel.Slog mig ner och tog njutningsfullt en sked youghurt och det var gott. Efter andra skeden hann jag känna att det smakade annorlunda men tog glatt en tredje sked - då kände jag lukten. Av curry!

Onekligen en något annorlunda smak på youghurten men jag slevade i mig det i allafall, bananer och curry brukar ju passa bra ihop.

Trots allt tänker jag försöka återgå till den vanliga smaksättningen av youghurten i morgon!

Septemberslut

Fredag: middag hos syrran, fisk,vin,likör och glass. Gott!
Därefter så satte vi oss med det som var meningen med kvällen. För lite drygt ett år sedan dog vår mamma och inte förrän nu tog vi oss tid att dela hennes smycken. Egentligen var det nog bra att vi väntat lite och fått lite distans, tänk så mycket minnen som far igenom huvudet när man tittar på välbekanta saker från ens barndom.
Minnena kändes behagliga och varma, de rev inte igång sorg och smärta - det tror jag beror på just det faktum att vi väntade med delandet. Vi hade ungefär samma minnen förknippade med smyckena.T ex ett par örhängen formade som en lite rosett, med "skruv"anordning. Dem hade mamma till "fint". Hon hade aldrig örhängen till vardags, bara när det var storhelg, fest och släktkalas.
Hon hade heller inte så mycket smycken - tack och lov! För visst blir det lite så att man behåller en del av nostalgiskäl, det finns saker som vi knappt kommer att använda.

Lördagfm ägnades åt höstmarknaden på torget och det blev mest ätbara saker i korgen...Sedan ägnade jag eftermiddagen åt innebandy - inget idiellt arbeta denna gången utan bara som publik. Först en herrmatch och sedan en damdito. Kvällen ägnades åt tv och god mat, i mitt eget trevliga sällskap.

Söndagen är snart slut, jag har "poat" på här i min röra, det bor en riktig latmask i mig på veckorna och det blir högar här, grejor där och stökigt överallt! Jag vill inte vara sån!
Försökte mig på ett F&Spass men det var så sabla mycket hoppande så jag gick mitt i passet! Å nu ska jag krypa ner, nyduschad, i min renbäddade säng och läsa lite.

Det var min helg, hur var din?

Idiell helg

Jag har varit föreningsaktiv mer eller mindre sedan jag var sju år och började i Blåvingarna.Å den där biten har liksom aldrig riktigt släppt taget om mig även om den minskade under en tid. Sedan fick jag ju ett barn som har föreningslivsgenen i dubbla upplagor. Å då blev det ju rätt intensiva år av engagemang tills hon flyttade för sina gymnasiestudier.

I helgen har det varit innebandy-cup i stan och eftersom den arrangeras av "min" förening så har jag varit där. Arbetat helt gratis med att sälja fika. Jag erbjöd mig alldeles frivilligt att jobba,nu har jag gjort tre rejäla pass om vardera 5-6 timmar fredag - söndag.

Det är kul att göra sådan här punktinsatser - det rör sig hela tiden, man träffar både bekanta och obekanta att växla några ord med. Det är intensivt arbete under några timmar per dag och det brukar dyka upp lite småproblem här och där som måste lösas. Man måste ha överblick och framförhållning men inte så länge att man blir less! Dessutom så gjorde det mig ingenting att jag även hann se lite innebandy!

Jag ska inte sticka under stol med att jag har en rätt trött knopp och kropp just nu. Det eftersatta hemmet får fortsätta på den vägen, själv tänker jag sätta mig med fötterna på soffbordet och titta på en film och imundiga mig en kopp rött te.

I morgon börjar arbetsveckan igen och den hoppas jag blir bra!

Idol skriver om Idol

Jag gillar Tina Ahlin och nu ännu mer efter att ha läst hennes debattartikel igår, http://www.aftonbladet.se/debatt/article783815.ab
Skönt när någon som har både insikt och kunskap om branschen vågar säga ifrån om detta eländes program. Jo,jag har försökt titta men jag blir bara beklämd och upprörd. Det finns andra program att titta på, böcker att läsa, samtal att ringa - ja, tusen saker som är bättre att lägga sin tid på!


Ps. Jag vet inte hur man länkar i Blogger, hjälp!

Radio Suomi

På väg hem från jobbet lyssnar jag ofta på radio i bilen, idag kändes den sk moderna musiken för tröttsam för mina öron. Jag kopplade över till P2, i hopp om att det skulle vara lite annan musik där.
Det brukar bjudas både opera och klassisk musik där fast egentligen tror jag det är mer på morgon/fm. Jag har inte någon jättekoll precis.(vilket det känns som jag inte har på något annat heller just nu!) Efter en lång stund upptäckte jag att det jag lyssnade på var finska...
Detta har hänt mig förrut också, jag är så trött i luvan att jag liksom inte hör vad jag lyssnar på! Å då blir jag lite rädd - hur skärpt bilist är man en sådan gång?!

I mitt kylskåp

Detta var vad som fanns i mitt kylskåp, en ljuvlig godsak. Fyllningen är dels aprikossylt och dels grädde med mandarinbitar i. Bara såååååååå goooootttt!

Jaja, jag ska berätta varför jag hade "köpetårta" - jag var lat och orkade inte baka och jag hade födelsedag. Å det kom ju inga horder med folk men alldeles lagomt för att jag skulle känna mig uppskattad.

Fatet vill jag också berätta om - det är i från mitt barndomshem, det serverades tårta varje födelsdag på det. Det var viktigt länge för mig att tårtan serverades på just det fatet.

När jag flyttade hemifrån föll fatet i glömska ett tag men en dag så pratade jag med min mamma om minnet av tårtfatet och vi tittade på det. Jag fick ta det och helt plötsligt blev det viktigt igen.

Vi hade inte någon ekonomi som var av större slaget när jag var barn men jag minns att det var aldrig några problem att få önska sig vilken tårta man ville ha. Egentligen är det lite konstigt - det fanns så mycket annat man bara kunde drömma om och ändå hade vi råd med köpetårta. Var det procentuellt sett billigare med konditorivaror förr? Idag tycker jag att det är dyrt och det känns lite mer än vardagslyx att köpa tårta.

Jag minns inte att min mamma, som för övrigt var väldans duktig på att baka allehanda mjuka kakor och småkakor, bakade mina födelsedagstårtor förrän jag var nästan vuxen. Min favorit från stadens välrenommerade konditori var Prinsesstårta. I bland även kallad Majorstårta men det namnet gillade jag inte - nog lät det flärdfullare med en prinsessa än en major? Å ni kan ju bara tänka er hur tjusigt den gröna marsipanen stod sig mot fatets kungligt blåa gulddekorerade kant!

Vad har du i ditt kylskåp?

Hej igen!

Jag är på plats igen – har t o m hunnit klara av en arbetsvecka! Semestern var lång och bra och det tog emot att transportera sig de sista trettio milen hem.
Jag har börjat läsa ikapp mig men jag måste nog ta en rejäl sväng bland bloggarna framöver, jag vill inte missa något!

Ute skiner solen och inne är det idrott, ja idrotten är på tv alltså! Å jag tittar lite nu och då. Det blir liksom en bra anledning att strunta i annat…

I fredags åt jag en delikat middag hos min syster och i går var det vin, väninna, räkor och prat här hos mig. Så jag känner mig rätt socialt nöjd med den här helgen. Men mindre nöjd är jag med mitt tempo – jag skulle nog kunna få lite mer ur nävarna en helg men nu blev det inte så. Kanske en annan helg?

Jobbet börjar ösa på i, om inte full storm, så i rätt bra vind. Medvind ännu så länge. Jag försöker att både ge och ta och lyssna och förstå. Å på något underligt vis försöka få andra att göra detsamma. Vilket inte alltid är lätt, en del är så vana att köra sitt eget race att arbetslagstanken är lika overklig som en utomjording i kylskåpet!

I mitt kylskåp har jag inte sett någon utomjording men där finns något annat som jag kanske kan visa er någon dag…

Kvällen före

Fullt så här spegelblankt och stilla var det inte i kväll men rätt vackert ändå. Alltså ute vid stugan. Storasystern och jag åkte ut i kväll för att träffa de kusiner som kommit, en liten stund skulle vi vara…Efter ett par timmar så insåg vi att vi har lite att göra här hemma inför morgondagen. Så vi påbörjade hemfärden och plötsligt såg vi en husbil parkerad. Å i den var våra kusiner från kuststaden. Så då tog det en dryg halvtimme till innan vi kom iväg hem.

Fantastiskt kul är det att ses i alla fall! Någon blir mer och mer lik sin mamma eller pappa och någon har en fru som fortfarande är lika underbart go som man minns henne. Någon är inne på barnkull nummer två, någons äldsta barnbarn är lika gammal som min dotter.

Minnen poppar upp, frågor ställs och besvaras i en aldrig sinande ström. Å det känns så bra, avslappnat och naturligt. Å framför allt varmt och innerligt, en skön känsla av återseendets glädje. Det blir nog en bra dag i morgon!

Kusseträff!

I helgen ska vi ha kusinträff, vi på min pappas sida. Vi är nio stycken och åtta kommer. Jag tycker det ska bli så kul och det vet jag att de andra tycker också!
Vi har inte träffats alla samtidigt på väldans många år, jag tror det var när de äldsta var i de yngre tonåren – de är snart 60 – så det är verkligen dags eller hur?

Husen längst bort i bilden tillhör den gård vår farfar/morfar växte upp på. Den ska vi förhoppningsvis besöka och då även den fängelsehåla (!) som finns i mangårdsbyggnaden.

Väldans välkommen Marta Clio!

Till Marta!

Du är ung, du är pigg och du ska förhoppningsvis orka forsla mig många mysiga mil!

Ditt namn har du efter inköpsdagen - 27 juli 2007 - det utalas inte Marta utan Marta.
Ja, det där förstår ju varenda en - att det inte är helyllesvenska Marta (som jag eg. tycker är ett rätt vackert namn, tryggt på något vis)utan Marta, som den brasilianska fotbollspelerskan i Umeå IK. Tycker det passar i hop med ditt efternamn Clio, som är ditt modellnamn. Det passar bra att döpa dig efter en fotbollsspelare eftersom du säkert kommer att bli övningskörd av min fotbollspelande dotter framöver...Ganska snart, närmare bestämt om en liten dryg vecka.

Jag ska vårda dig ömt och försöka att köra dig varsamt. Välkommen Marta!

Tusen tack och adjö Tekla!

Sedan den 23 september 1998 har vår relation varat, jag minns pirret i magen när jag körde iväg från Bilbolaget - hur skulle detta gå?

Det har gått bra, du har inte krånglat så mycket och utan gnäll har du transporterat spralliga innebandytjejer och alla deras väskor och otaliga är de fotbollsfior du forslat runt länet - med bollar och benskydd skumpandes i bagaget. Dessutom har du troget och tryggt låtit oss färdas på semestrar, inköpsrundor, sopsortering och emellanåt har du även fått ha släp och cykelställ.

Du har varit fantastisk men nu börjar tillvaron förändras - du är rätt törstig av dig och det

börjar bli lite skavanker här och där som kostar på att fixa till...Mina behov av en stor och trygg bil att forsla dotter och vänner i har minskat och jag tror att det finns någon därute som kan ge dig mer utmaningar än jag kan just nu - att forsla mig till jobbet, stugan och affären är lite för lite att "bita" i för en sådan tjej som du!

Hoppas du blir hittad av någon som städar och tvättar dig lite bättre än jag! Att din nästa ägare är någon som känner glädje över att få köra dig Tekla, precis som jag gjort.