Dagens andra inlägg!

Oj, två inlägg på samma dag - jag tar mig som bloggare eller hur?
Hela min kväll har försvunnit - först var jag så trött att jag bara drällde runt på nätet och sedan drack jag kaffe för att pigga på mig. Å då tog jag itu med kvällens måste - fixa en vikarie till jobbet. En hade vi redan men behöer två..Men den rutinerade vikarien och jag kom fram till att vi grejar eftermiddagen ändå. Å det gör vi nog. En dag i allafall. Egentligen tror jag att det sticker mest i ögonen på den som är borta.

Nåväl, dessa vikarieanskaffningsförsök (wao, vilket ord!) medför oftast långa samtal, de tilltänkta vikarierna är ju ibland människor som jobbat mycket på skolan tidigare och vi har en del att samtala om...Så vips var min kväll nästan försvunnen. Dammsugaren, tvätten och disken - det får bli en annan dag.Helst redan i morgon för på torsdagkväll ska jag ta tåget mot kungliga huvudkommunen.

Däremot så ville jag inte avstå från mitt samtal till dottern, ibland är det jätteviktigt att få säga "Godnatt" via telefonen och inte bara i tanken. Det stackars barnet är snuvig och hes, hostar så sömnen försvinner och är m a o jättetrött. Klokt nog har hon bestämt sig för att vara hemma i morgon. Precis vad jag skulle ha sagt åt henne. Vad skönt när dom börjar göra som man säger redan innan man sagt det!

Nu är det lilla kvällsteet som väntar och sedan godnatt!

Så här mycket snö hade vi för två veckor sedan. Efter det har det kommit mer och tinat och kommit mer...Nu verkar det vara plusgrader igen, förhoppningsvis inte så många och inte så länge...

I går var jag på ett sk homeparty, hemfest blir det på svenska kanske? Det var inte plastburkar, inte smink, inte kläder utan smycken och sjalar! Jag gick dit utan plånbok, medvetet val, för att inte handla. Det var silver, pärlor och guld om vartannat. Mycket som var vackert och egentligen inte dyrt heller. Jag hade ingen plånbok med mig och hade inte för avsikt att handla. Men det blev två par örhängen och en sjal...Det kostar mig tvåhundra. Det var helt ok att vänta med betalningen tills idag. Så då ska jag fixa det i em och samtidigt titta på en sjal till som hon tror ska falla mig i smaken....

F ö så är det här en dag när jag jobbar lite mindre och då ska förmiddagen ägnas åt diverse småärenden. Väl på jobbet så blir det bl a lite planering och elevvårdskonferens. Eller EHT - elevhälsoteam- möte som det heter här numera. Fast det är i princip samma sak. I arbetslaget har vi pratat ihop oss om vilka barn vi behöver ta upp och varför så det kan nog bli rätt strukturerat möte.

Hoppas ni får en fin dag, gärna med lite lätt snöfall och några minusgrader. Det skulle jag vilja ha!

2008-jan-29 @ 08:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

Elva månader

Alltså - vad tycker ni om detta julpynt? En plastig tomte i en bur? Eller ska det föreställa en lykta, strunt samma vilket, den är på något sätt höjden av smaklöshet, tycker jag. Min fd svägerska gav den till mig i julklapp för 6-7 år sedan. Jag tyckte den var ful då, jag tycker den är ful nu. Undrar om hon tyckte den var "piffig" när hon köpte den eller om den var ett "jagmåstehittanågotisistaminuten"-inköp? Var sak har sin plats, den här hänger lite uppkäftigt vid min bro varje jul...Fast jag tycker att den är FUL!

Anledningen till att jag visar den nu är att jag fotade den för er skull innan jag tog ner den. Allt annat var nerplockat när jag upptäckte den. Som vanligt var jag övertygad om att i år då hade jag verkligen kommit ihåg att ta ner allt! Vilket jag inte hade gjort i år heller...
Tyckte att det passar bra idag att visa den, för att påminna er om att om knappt elva månader är det dags igen!

2008-jan-27 @ 17:31 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Jag är tillbaka!Hej på er igen!
Det var inte meningen det skulle bli ett så långt uppehåll i mitt bloggande! Dagen efter mitt senaste inlägg försökte jag verkligen men jag fick radera hela tiden. Jag var nog för arg. På Bup, på grannkommunen och på en del andra vuxna. Det var en rätt allvarlig incident på jobbet och man undrar hur diverse sk experter tänker. Jag raderade mitt inlägg och sedan gick luften liksom ur mig på bloggeriet. Jul anföll från alla håll och även om jag fixade till den rätt bra så var den lite tidskärvande. Under några dagar därefter innehöll tillvaron rejäl snuva, dotter och tv. Massor av tv - det var fullt upp med Ski de tour, skidskytte, småkronor och alpint.

Visst tänkte jag blogga men jag hade helt plötsligt en tröskel som var så hög, så hög. Jag gick inte ens in och kollade era bloggar och definitivt inte min egen. Varför blir det så? Som om man inte har kraften att engagera sig?
Jag läste men kommenterade knappt i den blogg jag följt längst, Ellas blogg, Livet efter heter den.
Idag har jag läst i kapp hos några av er och jag ska ta mig an era andra också. När jag gick in på min blogg och läste alla jul- och nyårshälsningar så blev jag glad och varm och skämdes också lite.Inte ens hälsningar kom jag till skott med. Å därtill läste jag att en del faktiskt undrade var jag tagit vägen. Taskigt av mig, man går inte bara i väg sådär. Nu ska jag skärpa mig!

TACK för att ni finns och KRAM på er!
2008-jan-20 @ 20:14 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
John BlundHos Micke, Beckfjell1.blogg.se, hittade jag den lille mannen här nedan. John Blund i egen hög person som antagligen går och berättar godnattsagor. Det gjorde han i allafall i tv för, kanske tjugofem år sedan? I ett tv-program som jag tror helt enkelt hett "Go'kväll" - rätta mig om jag har fel. Kanske hette det "Halvsju"? Programledare var Karin Falck och Lennart Swahn och det i, tror jag, Sveriges första soffprogram.

Nåväl, varje kväll så kom den här krabaten och introduecerade kvällens saga för barnen. Jag var inget barn då, snarare kanske i körkortsåldern. Men jag gillade John Blund och hans röst skarpt. "Hej alla barn vill ni höra en pundig saga?" vill jag minnas att han sa. För inte sa han väl "Hej alla pundiga barn"? Eller sa han något annat?
Efteråt så strödde han ut nå't som liknande små glitterflagor och det var liksom sömnframkallande hos alla barn i landet. Helt befogat för alla föräldrar att säga att "nu är det dags att sova, John Blund har strött ut sömnpulvret". Antar att protesterna var ringa - de såg honom ju varje kväll utföra samma procedur och då måste det väl vara sant?

Oj, vad en bild kan framkalla tankar och frågor! Ska inte den säga mer än tusen ord? Inte framkalla tusen frågor?!

Iallafall var jag väldigt stolt över att jag kunde prata som denne John Blund och lätt förbryllad blev jag när en kompis påstod att man måste kunna sjunga opera för att få till rösten sådär. Eftersom jag sjunger mycket, mycket hellre än bra, var det en helt underbar, om än absurd, tanke att ta till sig. Jag gjorde dock inga närmare djupdykningar bland toner och sångpedagoger - någonstans var väl självinsikten så stor att jag insåg att jag var undantaget som bekräftar regeln! Fast tänk om...har jag missat något, en karriär på operans tiljor kanske hade varit mumma?! :)


2007-dec-07 @ 19:32 Permalink Allmänt Kommentarer (16) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Användbara tips i allmänhet:Le mot främlingar
Odla dina egna grönsaker
Bjud någon på kaffe
Våga vara lite galen
Våga hoppas
Våga älska
Lek mer
Använd saker tills de är utslitna
Äg mindre
Ta ledigt
Gör det du älskar

Det här fick jag någonstans ifrån, minns inte vart, men lite bra är det eller hur?
2007-dec-05 @ 11:02 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
TvärnitHm, jag som tyckte jag tankat genom att vara ledig några dagar...Överrumplad av stresskänslor. sömnbrist och pulserande öron befinner jag mig idag hemma. Det var som om hela jag tvärnitade i går em efter en härlig helg.
En alldeles lagomt stimmig personalfest i fredags med god mat och sedan en enormt skön lördagskväll. Med återigen god mat som en gammal vän bjöd på. Vi pratade otvunget och glatt fast det var längesedan vi sågs. Jag vandrade hem mitt i natten och gjorde färska spår i nysnön.
Åsså blev det så i går, när stjärnorna var på plats och ljusstakarna i fönstren glimmade och jag tände det första adventsljuset. Där mitt i stillheten någonstans så poppade oroliga ,stressade känslor upp och späddes på av den kommande nattens frånvaro av sömn. Det var inte så svårt beslut att fatta att stanna hemma idag.

För några år sedan hade jag inte lyssnat, det är något jag tydligen lärt mig på resans gång.
2007-dec-03 @ 15:35 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Decembers första dagLördagmorgon är det, ute är det ännu inte ljust. Inne är det tyst och inte heller så ljust, min morgon tassar på ändå. Det är skönt med helg och jag ska försöka ta tillvara den. Både vara "duktig" och lat. Jag är definitivt bättre på det sistnämnda...

Jag känner mig lite "tankad" efter min dottertripp. Mammahjärtat mådde gott av att träffas och dessutom var det skönt att vara ledig. Ibland tror jag att jag skulle kunna vara ledig jämt!

I dag ska jag göra lite advent här. Jag är rätt petig på det där - inte tända adventsljusstakar och stjärna i fönstren förrän tidigast på lördagkväll.

Ha en bra lördag!

2007-dec-01 @ 08:43 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
EM, hamburgare och samtal - allt är viktigt!Sverige har tagit sig till EM och friden lägrar sig över nationen.
Själv gjorde jag min sjukvårdande insats, på den nivå som jag är något att tillgå - som tittare av Grey's. Dessutom har jag bakat en kaka, gjort hamburgare med sting i och en snabb kycklinggryta. Tvättat två maskiner också. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv!
Det tillagade ska jag ta med mig på min kommande tripp. Jag ska till mitt "lilla" barn - dags för utvecklingssamtal på tisdag. Så jag åker om fredagskvällen och återkommer på torsdagmorgon. En helg och tre semesterdagar - det kan man ju behöva för att orka med ett 45-50 minuter långt utvecklingssamtal eller hur?!


ps. för den oinvigde; det är herrlandslaget i fotboll som tagit sig till EM.
2007-nov-21 @ 22:35 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
SlösöndagIdag måste jag...en massa saker.
* plocka i ordning lite här och där
* skriva ett brev
* göra klart en broschyr till jobbet - som skulle varit klar för en vecka sedan
* stryka igenom stryktvätten
* ta en promenad/gå på ett friskispass
* röja lite i kylen

Sätt igång då! Ja, jag ska...Å jag skulle slippa allt om jag
* lagt saker på rätt plats/slängt på en gång
* varit effektivare på jobbet alt. inte åtagit mig uppdraget
* inte haft någon stryktvätt att ta reda på om jag strykit till tv:n i går
* hållt efter i kylen

Det jag vill göra är:
* skriva brevet, för det ska till min dotter
* promenera/gå på F&S

Alltså måste jag börja med att hitta glädjen i att ta itu med det som känns "måstigt" och som belöning ha det jag vill göra...

Ibland tror jag att det är bara jag som har sådana här dagar.Jag funderar ofta på varför inte jag kan vara så rasande effektiv och fixa undan saker på en gång. Jag antar att det är bäst att sluta fundera och istället agera...

Ha en bra söndag!

2007-nov-18 @ 12:17 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Från depp till varmhjärta!
Ungefär såhär kände jag mig i onsdagskväll. Tankarna vandrade mellan olika relationer jag har och jag upplevde det som att i alla - båda nära och ytliga hänger det på mig om de ska fortgå. I krokiga banor gick tankarna och de slutade alla i samma sak: Varför är det jag som hela tiden ska ta kontakt, vara den som frågar och lyssnar och varför är det jag som ska föreslå att vi ska ses, gå på bio etc. ? Min slutsats blev den att egentligen så har folk varken tid eller lust att bry sig om mig, jag är ingen man vill dela tankar och upplevelser med.

Om någon tankeläsare kommit just då och pressat mig skulle jag svara att så nog inte är fallet men just då kändes det så - på något tjurigt, barnsligt vis ville jag att det skulle kännas så.



På torsdagen satt den kvar lite som en tagg i mig. Innan jag gick till jobbet gick jag in på bloggen - där låg en liten inbjudan till en ung bloggväns nya blogg. Mitt depphjärta började småle. Ännu bredare vart leendet när jag fick sms från en annan ung tjej - långpromenad på lördag föreslog hon. På em. innan jag gick hem från jobbet var jag in en sväng i bloggvärlden och även i min. Då såg jag Sylvias go'a kommentar och jag blev nästan tårögd, det värmde i hjärteroten. Å helt plötsligt var det som om världen verkligen skulle ta udden av mitt negativa tänk - i min mejlbox ramlade på kvällen in ett förslag om bio på söndagskväll!



Så på torsdagskvällen kändes det gott och varmt i hjärtat - helt klart mera rofyllt och skönt att krypa till sängs!



På fredagen var det dags för derby mellan kommunens två främsta innebandylag på herrsidan och i "mitt" spelar min favoritvikarie N. Vi pratade om matchen och han sa: Du går väl in gratis? Näe, sa jag och då blev han lite upprörd och ansåg att när jag jobbat hela cupen borde jag minsann ha fått ett säsongskort! "Jag fixar det, Annika. Säg till i insläppet." Äh, det är väl inte nödvändigt, ansåg jag, men om inte annat kan du ju lägga ut en biljett för i kväll åt mig?

Eftersom han är rätt ung och inte alltid har fokus på världsligheter så tog jag inte för givet att det skulle ligga något i insläppskassan till mig. Men det gjorde det - jag hade fått ett säsongskort och jag blev ännu varmare i hjärtat!



Sent omsider när segern var bärgade efter en riktig rysare så kom jag hem och kollade runt i bloggar, avrundade med min egen och där efterlyste Anki mig!

Så onsdags-Annika hon krympte ihop och gömde sig ordentligt när jag började tänka på all positiv respons jag fått senaste dagarna. Hon kommer säkert fram fler gånger men förhoppningsvis dröjer det länge till dess!




Ps. Vintern är här på riktigt nu och det är hääääärligt!
















































































2007-nov-11 @ 08:58 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
StiltjeKlockan står på morgon och det är ett mörker ute som börjar randas i djupblått över hustaken. Det är normaltid eller vintertid som den också kallas och morgnarna inbjuder till stilla reflektioner vid frukostbordet och det tända stearinljuset.

Det är lite stiltje på både bloggande och kommentarer från mig, jag är visserligen in och besöker er. Eller jag smyger in och läser lite och sedan tassar jag iväg igen.Fast inte lika ofta. Det beror på lovet. Detta underliga lov kallat höstlov innebär att min dotter är hemma. Å det blir inte tid och faktiskt inte heller lust att vistas i bloggvärlden lika mycket som annars.

Jag återkommer!
2007-okt-31 @ 06:37 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
TillbakaTillbaka i vardagen! Det var intensiva och bra dagar i Stockholm. Å vet ni att det finns hur många Intersport och Stadium som helst där? Å vi var tvungen att gå in i varenda en...
2007-okt-24 @ 18:43 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Mot södern!Om sex timmar sitter jag på tåget mot Kungliga Huvudkommunen,innan dess ska jag hinna sova också!

Jag ska träffa mitt "lilla" barn som kommer åkandes från sin studieort. På måndag blir det "lilla" barnet 17 år! En anledning så god som någon att träffas i Stockholm och fira i flera dagar! Det blir i form av shopping misstänker jag...

Jag har förberett mig för att äntra den stora stadens gator - de bekväma skorna är framställda, garderoben synkad så det ena passar till det andra och dessutom är håret nytt! Nja, inte riktigt men i allafall nyfärgat. Av mig själv, vred nog loss ett par stelnade kotor framför nackspegeln igår kväll för att se att all färg var där den skulle. Hittade lite på skuldran! Å idag har jag varit till frissan och klippt mig. Den klippningen var inplanerad och således inte föranledd av min färgning!

Hoppas ni får en skön helg - att jag får det förväntar jag mig!

2007-okt-19 @ 00:13 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Stilla snölycka - var är du?!Idag strax innan två kom det, några snöflingor. Vi var förvarnade - både tv, radio och tidningar har pratat om snö. Snöfallet varade inte bara en stund utan bara fortsatte och fortsatte...Så nu är min värld vit som snö, vilket alltså har sina naturliga orsaker. Den verkar lite tung och blöt så den kanske gör som metereologerna säger - försvinner p g a varmare vindar om lördag. Enligt gammal tro och hävd är det tredje snön som stannar. Idag var den andra. Så nästa gång den dimper ner är det vinter!

Jag funderade lite på mina känslor inför snön.Jag har ingenting emot den, tvärtom så brukar jag välkomna snön eftersom den oftast föregås av den tråkigare delen av hösten - den när alla löv bara är bruna och blåser omkring. Förr, ja, bara för tre eller fyra år sedan så fyllde den där första snön mig med någon slags stilla lycka inombords. Att vakna och vrida upp persiennen och se marken snötäckt utanför fönstret brukade var en lyckostund som liksom spred en frid i hela kroppen. Tillsammans kunde vi stå där dottern och jag och bara sucka av välbehag.

Den hösten jag "nästangickiväggen" så blev det en aha-upplevelse och sorg i mig när snön kom.Samma dag hade jag varit till doktorn som förklarade att det inte tagit mig fjorton dagar att bli så'n och att den fjortondagars sjuksrivning som jag nyss avverkat inte riktigt skulle vara tillräckligt. Långt fram på eftermiddagen blev sedan varse att jag kände absolut ingenting inför den snötäckta världen utanför mitt köksfönster.Den välbekanta känslan uteblev fast jag försökte få tag i den. Plötsligt förstod jag hur rätt doktorn hade.Då jag insåg på allvar att det skulle ta tid att komma tillbaka.

Det var beskrivningen av min reaktion eller rättare sagt den uteblivna reaktionen för snön som fick min exman att fatta. "Då förstår jag att du verkligen mår dåligt" sa han med eftertryck och i det ögonblicket försvann hans oförstående för min sjukskrivning.

För mig var det som den där första julen man slutar tro på tomten (fast jag har nog inte riktigt slutat tro på honom, han bor nämligen i berget ovanför mig!) eller som när man första gången inte ligger vaken och längtar och pirrar upp sig inför födelsedagen. När man liksom "vuxnar" på sig mot sin vilja.

Nu sitter jag här och inser att det kan vara likadant med snön - jag har växt på mig, blivit vuxnare? För inte heller idag kom den där stilla lyckokänslan och jag saknar den så jag gråter!

Känns det annorlunda om man vaknar till snö, om den inte kommer som nu under dagen? Kanske. Jag vet i allafall att när det första gången för vintern kommer riktigt mycket snö under en natt så kan man höra det när man vaknar! Det är så tyst eftersom allt är inbäddat i mjuk, vit snö. Alla ljud är liksom på avstånd och man tassar förundrad upp.

Jag vill inte att avsaknaden av känslan ska vara det jag mest befarar - att jag är lite för trött, att vägen bort från väggen har krympt igen...Å jag vill inte heller vara "vuxen" i det här fallet,jag vill ha tillbaka min känsla för första snön! Tänk om den är borta för alltid!?!!? Jag vill stå där barfota framför fönstret och känna mig lycklig och lugn ända infrån och ut en tidig morgon. Lycklig för snön som gör min värld så vit,ljus och vacker.
Jag vill ha kvar min stilla snölycka!
2007-okt-11 @ 22:48 Permalink Allmänt Kommentarer (13) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Vardagsvärk och dotterlängtanArbetsveckan har börjat och det är soc. här, nätverk där och elevård där - alla vill ha information, alla vill veta men barnen då? Får man vara mamma/pappa på vilka premisser som helst? Näe, givetvis inte men ibland känns det som om det är så...

Mitt i allt elände kan man få en oväntad och varm kram och höra en liten barnröst viska: Annika, jag gillar att vara med dig! Då känns det lätt att orka vidare. Tills jag kommer hem och känner hur axlarna värker, öronen längtar efter tystnad och kroppen efter sömn, en sömn som sannolikt inte blir så obruten som den skulle behöva vara.

Det är inte synd om mig - jag bara präntar av mig lite - det är säkert bättre i morgon!Så jag ser fram emot ännu en dag på jobbet. Å snart, rätt snart får jag bryta vardagslunken, det ser jag verkligen framemot eller snarare längtar till! För nästa fredag morgon klockan tidigt, då sätter jag mig på tåget.
Till kungliga huvudkommunen far jag och umgås med min älsklingsunge - min dotter. Längtar, längtar!

2007-okt-08 @ 20:08 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)


--------------------------------------------------------------------------------

Elva månader!

Alltså - vad tycker ni om detta julpynt? En plastig tomte i en bur? Eller ska det föreställa en lykta, strunt samma vilket, den är på något sätt höjden av smaklöshet, tycker jag. Min fd svägerska gav den till mig i julklapp för 6-7 år sedan. Jag tyckte den var ful då, jag tycker den är ful nu.
Undrar om hon tyckte den var "piffig" när hon köpte den eller om den var ett "jagmåstehittanågotisistaminuten"-inköp? Var sak har sin plats, den här hänger lite uppkäftigt vid min bro varje jul...Fast jag tycker att den är FUL!

Anledningen till att jag visar den nu är att jag fotade den för er skull innan jag tog ner den. Allt annat var nerplockat när jag upptäckte den. Som vanligt var jag övertygad om att i år då hade jag verkligen kommit ihåg att ta ner allt! Vilket jag inte hade gjort i år heller...
Tyckte att det passar bra idag att visa den, för att påminna er om att om knappt elva månader är det dags igen!

John Blund

Hos Micke, Beckfjell1.blogg.se, hittade jag den lille mannen här ovan. John Blund i egen hög person som antagligen går och berättar godnattsagor. Det gjorde han i allafall i tv för, kanske tjugofem år sedan? I ett tv-program som jag tror helt enkelt hett "Go'kväll" - rätta mig om jag har fel. Kanske hette det "Halvsju"? Programledare var Karin Falck och Lennart Swahn och det i, tror jag, Sveriges första soffprogram.

Nåväl, varje kväll så kom den här krabaten och introduecerade kvällens saga för barnen. Jag var inget barn då, snarare kanske i körkortsåldern. Men jag gillade John Blund och hans röst skarpt. "Hej alla barn vill ni höra en pundig saga?" vill jag minnas att han sa. För inte sa han väl "Hej alla pundiga barn"? Eller sa han något annat?
Efteråt så strödde han ut nå't som liknande små glitterflagor och det var liksom sömnframkallande hos alla barn i landet. Helt befogat för alla föräldrar att säga att "nu är det dags att sova, John Blund har strött ut sömnpulvret". Antar att protesterna var ringa - de såg honom ju varje kväll utföra samma procedur och då måste det väl vara sant?

Oj, vad en bild kan framkalla tankar och frågor! Ska inte den säga mer än tusen ord? Inte framkalla tusen frågor?!

Iallafall var jag väldigt stolt över att jag kunde prata som denne John Blund och lätt förbryllad blev jag när en kompis påstod att man måste kunna sjunga opera för att få till rösten sådär. Eftersom jag sjunger mycket, mycket hellre än bra, var det en helt underbar, om än absurd, tanke att ta till sig. Jag gjorde dock inga närmare djupdykningar bland toner och sångpedagoger - någonstans var väl självinsikten så stor att jag insåg att jag var undantaget som bekräftar regeln! Fast tänk om...har jag missat något, en karriär på operans tiljor kanske hade varit mumma?! :)

Jag är tillbaka!

Hej på er igen!
Det var inte meningen det skulle bli ett så långt uppehåll i mitt bloggande! Dagen efter mitt senaste inlägg försökte jag verkligen men jag fick radera hela tiden. Jag var nog för arg. På Bup, på grannkommunen och på en del andra vuxna. Det var en rätt allvarlig incident på jobbet och man undrar hur diverse sk experter tänker. Jag raderade mitt inlägg och sedan gick luften liksom ur mig på bloggeriet. Jul anföll från alla håll och även om jag fixade till den rätt bra så var den lite tidskärvande. Under några dagar därefter innehöll tillvaron rejäl snuva, dotter och tv. Massor av tv - det var fullt upp med Ski de tour, skidskytte, småkronor och alpint.

Visst tänkte jag blogga men jag hade helt plötsligt en tröskel som var så hög, så hög. Jag gick inte ens in och kollade era bloggar och definitivt inte min egen. Varför blir det så? Som om man inte har kraften att engagera sig?
Jag läste men kommenterade knappt i den blogg jag följt längst, Ellas blogg, Livet efter heter den.
Idag har jag läst i kapp hos några av er och jag ska ta mig an era andra också. När jag gick in på min blogg och läste alla jul- och nyårshälsningar så blev jag glad och varm och skämdes också lite.Inte ens hälsningar kom jag till skott med. Å därtill läste jag att en del faktiskt undrade var jag tagit vägen. Taskigt av mig, man går inte bara i väg sådär. Nu ska jag skärpa mig!

TACK för att ni finns och KRAM på er!