En kväll i juni

Dags för midsommar – ännu en helg när man förväntas vara pigg och glad och umgås. Jag är inte pigg och inte glad men inte heller opigg och ledsen. Lite dämpad kanske, trots att det fanns något som livad upp min dag. Tack Hildegun!

Dagen, eller kvällen snarare, har innehållit lite tråkiga nyheter - http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=525254&avdelning_1=101&avdelning_2=142 – en av de omkomna är nära släkt till ett av barnen jag jobbar med. Det är förståss i sig en tragedi när sådana här olyckor inträffar och jag får nästan andnöd när jag tänker på hur det ska kännas de där sista men förmodligen både evighetslånga och korta sekunder innan planet slår i backen….När det sedan visar sig att det finns en koppling till de barn jag jobbar med så blir det på något vis än ohyggligare. För några år sedan var det en annan olycka vid samma flygfält och då var det en jobbarkompis som miste sitt rätt vuxna barn. Så ofattbart, så oerhört tragiskt. Så fort livet ställs på spets och förändras. En förändring som ingen vill ha, inte vill bli drabbad av.

Jag önskar er en underbar midsommarhelg! Fotbolls-EM fortgår ändå, sorry Anki mfl! Eftersom Sverige nu är ute ur turneringen kan jag ge Spanien mitt fulla stöd!

18 juni

Jag fick se fotboll och det var en god och härlig kväll. Precis som frukosten dagen efter.

Nu sitter jag här med ögonen fulla av tårar och förbannat ont i axlarna, jag vet inte vad det är som triggat i gång denna värk. Jag hittar inga fysiska orsaker så då är det väl någon psykisk och jag letar och letar men det finns ingen och hundra orsaker.

Spanien mitt i maten!

Jag är bjuden på middag, till vännen Elisabet. Det är bara ett aber - när jag tackade ja så tänkte jag inte på kvällens begivenhet; matchen! Å jag misstänker att hon inte är så intresserad att ägna lördagkvällen åt den.
Jag menar givetvis matchen mellan Sverige och Spanien i fotbolls-EM. Men de blågula pojkarna behöver ju inte få veta att jag inte tittar eller vad tror ni? Nu är jag ju egentligen mest orolig för att de INTE ska fixa den överhuvudtaget...varse jag tittar eller inte.

Ha en skön lördagskväll - för er som är icke-fotbollsintresserade så kan jag trösta med att EM räcker inte i evighet, det kommer ett OS i augusti som lite avbrott i mediernas fotbollsfokusering!

Student och cykel - dagens uppdrag

Idag är jag ledig, igen. Frukosten är intagen ute. På altanen där förmiddagssolen redan är intensivt varm.
Idag ska jag på student. Tänk så stort det blivit de sista tjugo åren igen. När jag gick ut gymnasiet så var det inte så mycket stök som nu.

Det är min guddotter som tar studenten. Hon är yngst i en skara på fyra barn och jag har haft förmånen att få bli gudmor åt dem alla. Det är lite häftigt att få det förtroendet fyra gånger i samma familj eller hur?
För barnen har jag varit deras gudmor och mammas kompis. Inte mammas kompis och deras gudmor. Ni förstår skillnaden va?

Mitt lilla barn är student om ett år...var tog de vägen alla åren?

Själv ska jag innan studentfirandet premiärcykla till Konsum. Det är inte så att jag varit utan cykel,näe, utan att jag tycker det är lite tråkigt att cykla. Eller snarare mycket tråkigt. Dels för att det är så många backar uppför hem och dels för att magen är i vägen.
Någonstans i bakhuvudet har jag dock bestämt att jag ska cykla mer i år än jag gjorde i fjol. Vilket jag tror var tre möjligen fyra gånger...Hur svårt kan det vara att knäcka det antalet, tycker väl ni som cyklar i ur och skur och i alla backar med lätthet varse de går uppåt eller neråt. (Tre, fyra dagar är väl möjligen de ni inte cyklar på en sommar.) Det är faktiskt inte lätt alls, motståndet mot att svinga sig upp på den sk stålhästen är stort och lite till.

Men nu kan jag inte sitta här och skriva längre - mot dagens uppdrag: cykling och student!

Jag har haft semester!

I lite drygt en vecka har jag befunnit mig i min dotters närhet…Härligt!
Förutom blommande och väldoftande trädgårdar fick jag umgås med min dotter. Å se fotboll.

En kväll satt jag och hennes kompis länge med fika och pratade, en sådan där kväll som man bär i hjärtat för att man blir inbjuden i närhet och får dela tankar, funderingar, trams och flams.

En annan kväll sov jag på hennes internat. Det var av en trist anledning – en tuff insats i fotbollsmatchen fick en hjärnskakning som följd. Så den ömma, oroliga modern låg där på madrass på internatgolvet och sov mindre än lite.

Nu är jag hemma igen och enligt dotterns egen utsago, telefonledes, har huvudvärken försvunnit. Å jag har jobbat idag och det var helt okej. Resten av veckan blir i form av ”fullt ös och mer ös”. Det ska väl gå bra det med.

Grillsäsong!

Är det så här hos er? Som ensamstående får man antingen se till att bli bortbjuden eller fixa allt själv, det brukar bli gott det med.


Grillsäsongen är här!

Efter fyra långa månader av kyla och vinter så är det äntligen vår och grillsäsongen är här. Därför är det viktigt att påminna er alla om hur det går till, eftersom det är den enda matlagningen som en riktig man gör. Förmodligen eftersom det medför vissa risker (tändvätska, eld osv). När en man erbjuder sej att grilla händer följande:

Rutin:
1. Kvinnan handlar all mat
2. Kvinnan gör en potatisrätt, sallad, vitlöksbröd, en eller ett par såser och förbereder efterrätten.
3. Kvinnan marinerar köttet lägger det på ett fat tillsammans med de nödvändiga grillverktygen och eventuella kryddor. Sedan bär hon ut det till mannen som sitter bredvid grillen - med en öl i handen.

Här kommer det viktiga:
4. MANNEN PLACERAR KÖTTET PÅ GRILLEN.

Mera rutiner:
5. Kvinnan tar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, underlägg och så vidare.

6. Kvinnan går ut till mannen och säger till honom att köttet bränns vid. Han tackar henne och frågar om hon kan gå in och hämta en öl till medan han försöker att rädda köttet!

Viktigt igen:
7. MANNEN TAR BORT KÖTTET FRÅN GRILLEN OCH LÄMNAR ÖVER DET TILL KVINNAN.

Ännu mera rutiner:
8. Kvinnan dukar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, sallad, bröd, potatisen, såserna och bär ut dem till bordet där hon har lagt på en ren duk.

9. Efter maten så dukar kvinnan av och diskar.

Och viktigast av allt:
10. Allihopa tackar mannen så mycket för den utsökta maten och berömmer honom för hans färdigheter .

11. Mannen frågar därpå kvinnan om hon har njutit av sin matlediga dag ??? När han ser hennes reaktion så kommer han fram till (det han har misstänkt länge) att det går aldrig att göra en kvinna nöjd!

Snörvel

Täppt, täppt är det i min näsa – vilket sätt inleda maj månad på! Annars är det lugnt, inga skandaler, skvaller eller mystik att förtälja om.
I går var det säsongspremiär för damfotbollen i division två, jag var givetvis på plats. Eftersom jag numera är en rätt rutinerad åskådare så insåg jag att trots plusgrader var det bäst att gardera klädseln. Med dunjacka! Den behövdes frampå eftermiddagen när bister vind svepte över idrottsplatsen. Så hårt är det att vara supporter i norrländska inlandet!

Annars så är nog våren i antågande och Marta-bilen har fått vårstassen på i form av sommardäck. Själv har jag ingen lust med vårstass – jag försöker fortfarande få någon ordning på kroppkakan min. Vilket är segt, svårt och trist. Men med tanke på vad som förmodligen finns i arvsmassan min är det nog säkrast att minska midjemåttet!

Skärpning!

Ja nu måste det verkligen bli skärpning! Jag tappar taget om bloggen så fort och lätt.Detta fastän jag ofta i vardagen t o m formulerar en liten tanke, eller beskriver en upplevelse som jag vill dela med mig av. Där någonstans tar det stopp.

Hur kommer det sig att jag tar tag i bloggen just i dag då? Jo, det beror antagligen på att det är städdags! Mitt hem förfaller, till dammråttornas förtjusning, samtidigt som latmasken har mig i sitt våld. Den stackars dammsugaren står uthungrad i städskåpet och skurtrasan längtar efter att få blöta ner sig och sedab gno runt ordentligt i alla vinklar och vrår. Det ska åtgärdas idag, lovar!

För övrigt så gör jag inte så mycket, jobbet tar inte bara tid utan också kraft. Lite för mycket kraft – beror det på mig eller uppläggningen av jobbet? Kanske en kombination?

Jag ska återigen försöka skärpa mig på bloggandet – både att skriva, att läsa och att kommentera. Lovar det också.

När jag ändå är inne på löften – ute finns löfte om sommar och sol, just nu är det våren som så sakteliga tar plats. Träd och buskar har inte fått ”musöron” ännu men det kommer väl. På min gräsmatta finns ännu en liten snöplätt kvar och i horisonten ståtar Oviksfjällen fortfarande med den vita varan.

NU ska jag inleda städattacken!

Min lördag

Hm, morgonen bjöd på sol men den förvandlades till gråmulet dis. Sent i går kväll snöade det lite lätt här, vilket var helt enligt tv-meteorologens prognos. Liksom det regn som kom på eftermiddagen. Vad det ska vara för väder i dag vet jag inte riktigt, ägnade mig mer åt förstörelse- program igår än väderleksrapportering.

Däremot vet jag vad min dag ska innehålla. Alldeles snart blir det lunch och sedan är det dags att plocka en banankaka ur ugnen. Hemköp hade krav-odlade bananer för 9.90 kilot häromdagen och då kan väl bakande av en banankaka anses rätt befogad?!

Sedan drar jag i väg på en liten kökstur, dvs jag ska titta lite på köksinredningar. Jag vill och behöver byta inredning och vitvaror i köket men…Pengarna räcker kanske inte till exakt ett drömkök, så det får väl bli billigare variant och förhoppningsvis minst lika praktiskt. Kanske
t o m mer praktiskt – drömkök har väl en tendens att vara just ett uttryck för drömmar och inte för den verklighet man susar runt i. Någon som har lust att komma och hjälpa mig att riva ut det gamla?!

Den sena eftermiddagen sitter jag på vår rätt nybyggda fotbollsarena och tittar på fotboll. Det är semifinal i dm-spelet, de som möts är klubben som fotbollsfostrat min dotter nästan ända upp i a-laget och den klubb som välvilligt erbjudit henne att träna med dem under skolloven.
Å jag tror att jag håller på det senare laget.

Sedan är det väl till att dimpa ner i soffan och zappa runt…I går såg jag en film som jag redan sett en gång och ändå var jag tvungen att se den till slut. Fast jag visste ju att det skulle gå bra för Sandra Bullock och Hugh Grant, i Two Weeks Notice. Jag gillar nog lyckliga slut, tror jag. I morgon kanske jag kan berätta för er om Kyrk-bion jag var på häromdagen.

Ha en skön lördag!

Lanefeldt, ledighet och dammtussar

Lanefeldt kanske hon heter – denna fantastiskt viga kvinna som för evigt är förknippat med ”kniiiip”. Jag var lite förvånad att hon inte tog sig längre i Let’s dance. Detta skriver jag med anledning av mitt förra inlägg. Jag gillar att kika på programmet och kanske är det behovet av glitter och glamour som tillfredställs? I alla fall blir de fantastiskt duktiga på att dansa dessa kändisar. Å jag hävdar att det måste vara lättare för dem – som antingen redan har tv-vana och/eller tävlingsinstinkt utöver det vanliga. Lättare än för vilka andra? Ja, vanliga ena – som du och jag och grannfrun och brevbäraren. Min brevbärare skulle verkligen göra sig i programmet – han har varma, snälla ögon och ett vackert leende och en lång, lockig hästsvans. Grannfrun och jag – nja, kanske inte riktigt. Fast det vore väl kul att få prova på att få en egen danslärare, vackra kläder och massor med tid att träna?!

Nu till något helt annat – jag har varit ledig sedan skärtorsdagen klockan 15.30 och det har varit så skönt. Jag känner mig utvilad men inte så sabla sugen på att jobba som jag borde. Eller borde jag inte det? Nåväl, jag har bestämt mig för att hålla mig lite lugn och inte ta åt mig så mycket av understucken kritik. Den går förmodligen bara ut på att dölja osäkerhet och bekräftelsebehovet. Tyvärr så är jag dålig på att bekräfta den som alltid anser sig ha rätt och tar sig tolkningsföreträde varse den har det eller ej.

Ute skiner solen och jag ska gå ut en sväng i den, innan jag ska göra en annan sväng – den med dammsugaren. Å kanske lite med skurmoppen också. Jag vet – det är söndag och vilodag men jag vilar mycket bättre resten av veckan om jag har attackerat dammtussarna klart.

Ha det gott!

Dans - för alla och envar?!

Å Tina och Tobias vann Let’s dance och jag tror att det var rätt.

Ibland undrar jag hur mycket en ”vanlig Svensson” skulle utvecklas i ett sådant program som Let’s dance – de flesta ”amatörer” som är med är ju antingen vana att tävla eller agera framför publik/kameror. Det underlättar förmodligen men förringar inte deras insatser inom danskonsten.

Skulle Kalle från korvkön kunna gå till final och då kanske ha farmaceutFrida som motståndare? Å skulle klädkoreografen eller vad det heter tycka det var lika kul? Det är ju en sak att göra en häftig klänning åt Susanne Lannerfeldt, lite bra personlig reklam s a s. Men vad är det värt i CV:et att ha gjort en klänning åt Karin från Brömölla som jobbar på dagis eller en kavaj åt Ingvar som sitter på bankkontoret i Flen?

Jaja, jag raljerar och jag generaliserar. Egentligen är jag kanske bara genuint äkta avundsjuk?!?
God natt!

Hm...

Min älsklingsunge (=min dotter) har åkt tillbaka till sin vardag i dag och jag känner mig både ledsen och ensam.

Äntligen!

…kanske någon säger.
SkidskytteVM är förvisso slut sedan länge och jag med det höll jag på att skriva. Men så illa är det inte, bara lite otakt med tiden, tankarna och tillvaron…Jag tror det blir bättre nu, jag menar det blir b ä t t r e från och framåt.

Hittade ingen bättre bild att kopiera in än den här. Symbolen för årets händelse i staden, snökristaller formade till ett hjärta. Fint, tycker jag. Om det har undgått någon så kan jag berätta att vi ska ha skidskytte-VM här i staden närmsta veckan. I går var det invigning, jag var där. I Badhusparken stod vi, massvis med folk, och fick oss till livs ett härligt invigningsprogram. De flesta som uppträdde var elever på estetlinjen och vinterakrobatiklinjen, kanonduktiga.

Parallellt med VM pågår en Vinterfestival, massor av kultur i både gallerier, kyrkor och på stadens gator. En festival i ljusets tecken - kolla in den här länken
Häftigt va? Det är vårat Rådhus och tillika kommunalhus, som och genomgår alla årstider, brand, nedisning, jordbävning mm. i ett helt otroligt ljusspel.

Som kommunalanställd fick jag en veckobiljett till VM i julklapp, jag gillar den kommunal tomten.( I fjol fick vi en biljett till alpina VM i Åre) Det innebär att jag kommer att ägna min vecka åt jobbet och VM . Allt annat går mer eller mindre bort.

Idag börjar tävlingarna och jag ska dit. I kväll blir det en tur på stadens gator och torg för att få sig till livs mer härligt "spektakel"! Om jag sedan hinner innan morgondagens tävlingar ska jag sätta mig med fötterna högt och bara vila dem...

Godmorgon!

Morgonpigg mot min vilja...Nu är klockan drygt halvsju och jag har redan varit vaken i lite mer än två timmar! Puh.
Vad gör man i den arla morgonstunden när John Blund har tröttnat på att flyga runt och söva ner folk? Tja, man läser tidningen, man vilar, vrider sig, försöker sova, läser lite mer. Till sist kryper rastlösheten runt i kroppen och man kliver upp och kollar runt hos sina bloggvänner. Kommenterar lite här och läser bara lite där och ögnar igenom andra sidor som ligger under mina -favoriter-knappen, vips har det gått en timme framför datorn.
Å frukosthungern är i antågande så nu återstår bara att önska er alla en trevlig dag!

Vardag

Tillbaka i verkligheten - dags för jobbet. Å det med en arbetskväll dessutom...Jaja, det brukar bli bra kvällar i slutänden men det känns alltid så segt, drygt och trist innan.Hela dagen går man och "inteserframemot" kvällen.

I går kväll var det rejäl vintertemp här - sjutton minusgrader hade termometern krupit ner på, idag är det tiotalet. Det är, hur befängt det än kan låta, väldigt lagomt.

Dagens andra inlägg!

Oj, två inlägg på samma dag - jag tar mig som bloggare eller hur?
Hela min kväll har försvunnit - först var jag så trött att jag bara drällde runt på nätet och sedan drack jag kaffe för att pigga på mig. Å då tog jag itu med kvällens måste - fixa en vikarie till jobbet. En hade vi redan men behöer två..Men den rutinerade vikarien och jag kom fram till att vi grejar eftermiddagen ändå. Å det gör vi nog. En dag i allafall. Egentligen tror jag att det sticker mest i ögonen på den som är borta.

Nåväl, dessa vikarieanskaffningsförsök (wao, vilket ord!) medför oftast långa samtal, de tilltänkta vikarierna är ju ibland människor som jobbat mycket på skolan tidigare och vi har en del att samtala om...Så vips var min kväll nästan försvunnen. Dammsugaren, tvätten och disken - det får bli en annan dag.Helst redan i morgon för på torsdagkväll ska jag ta tåget mot kungliga huvudkommunen.

Däremot så ville jag inte avstå från mitt samtal till dottern, ibland är det jätteviktigt att få säga "Godnatt" via telefonen och inte bara i tanken. Det stackars barnet är snuvig och hes, hostar så sömnen försvinner och är m a o jättetrött. Klokt nog har hon bestämt sig för att vara hemma i morgon. Precis vad jag skulle ha sagt åt henne. Vad skönt när dom börjar göra som man säger redan innan man sagt det!

Nu är det lilla kvällsteet som väntar och sedan godnatt!

Så här mycket snö hade vi för två veckor sedan. Efter det har det kommit mer och tinat och kommit mer...Nu verkar det vara plusgrader igen, förhoppningsvis inte så många och inte så länge...

I går var jag på ett sk homeparty, hemfest blir det på svenska kanske? Det var inte plastburkar, inte smink, inte kläder utan smycken och sjalar! Jag gick dit utan plånbok, medvetet val, för att inte handla. Det var silver, pärlor och guld om vartannat. Mycket som var vackert och egentligen inte dyrt heller. Jag hade ingen plånbok med mig och hade inte för avsikt att handla. Men det blev två par örhängen och en sjal...Det kostar mig tvåhundra. Det var helt ok att vänta med betalningen tills idag. Så då ska jag fixa det i em och samtidigt titta på en sjal till som hon tror ska falla mig i smaken....

F ö så är det här en dag när jag jobbar lite mindre och då ska förmiddagen ägnas åt diverse småärenden. Väl på jobbet så blir det bl a lite planering och elevvårdskonferens. Eller EHT - elevhälsoteam- möte som det heter här numera. Fast det är i princip samma sak. I arbetslaget har vi pratat ihop oss om vilka barn vi behöver ta upp och varför så det kan nog bli rätt strukturerat möte.

Hoppas ni får en fin dag, gärna med lite lätt snöfall och några minusgrader. Det skulle jag vilja ha!

2008-jan-29 @ 08:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

Elva månader

Alltså - vad tycker ni om detta julpynt? En plastig tomte i en bur? Eller ska det föreställa en lykta, strunt samma vilket, den är på något sätt höjden av smaklöshet, tycker jag. Min fd svägerska gav den till mig i julklapp för 6-7 år sedan. Jag tyckte den var ful då, jag tycker den är ful nu. Undrar om hon tyckte den var "piffig" när hon köpte den eller om den var ett "jagmåstehittanågotisistaminuten"-inköp? Var sak har sin plats, den här hänger lite uppkäftigt vid min bro varje jul...Fast jag tycker att den är FUL!

Anledningen till att jag visar den nu är att jag fotade den för er skull innan jag tog ner den. Allt annat var nerplockat när jag upptäckte den. Som vanligt var jag övertygad om att i år då hade jag verkligen kommit ihåg att ta ner allt! Vilket jag inte hade gjort i år heller...
Tyckte att det passar bra idag att visa den, för att påminna er om att om knappt elva månader är det dags igen!

2008-jan-27 @ 17:31 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Jag är tillbaka!Hej på er igen!
Det var inte meningen det skulle bli ett så långt uppehåll i mitt bloggande! Dagen efter mitt senaste inlägg försökte jag verkligen men jag fick radera hela tiden. Jag var nog för arg. På Bup, på grannkommunen och på en del andra vuxna. Det var en rätt allvarlig incident på jobbet och man undrar hur diverse sk experter tänker. Jag raderade mitt inlägg och sedan gick luften liksom ur mig på bloggeriet. Jul anföll från alla håll och även om jag fixade till den rätt bra så var den lite tidskärvande. Under några dagar därefter innehöll tillvaron rejäl snuva, dotter och tv. Massor av tv - det var fullt upp med Ski de tour, skidskytte, småkronor och alpint.

Visst tänkte jag blogga men jag hade helt plötsligt en tröskel som var så hög, så hög. Jag gick inte ens in och kollade era bloggar och definitivt inte min egen. Varför blir det så? Som om man inte har kraften att engagera sig?
Jag läste men kommenterade knappt i den blogg jag följt längst, Ellas blogg, Livet efter heter den.
Idag har jag läst i kapp hos några av er och jag ska ta mig an era andra också. När jag gick in på min blogg och läste alla jul- och nyårshälsningar så blev jag glad och varm och skämdes också lite.Inte ens hälsningar kom jag till skott med. Å därtill läste jag att en del faktiskt undrade var jag tagit vägen. Taskigt av mig, man går inte bara i väg sådär. Nu ska jag skärpa mig!

TACK för att ni finns och KRAM på er!
2008-jan-20 @ 20:14 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
John BlundHos Micke, Beckfjell1.blogg.se, hittade jag den lille mannen här nedan. John Blund i egen hög person som antagligen går och berättar godnattsagor. Det gjorde han i allafall i tv för, kanske tjugofem år sedan? I ett tv-program som jag tror helt enkelt hett "Go'kväll" - rätta mig om jag har fel. Kanske hette det "Halvsju"? Programledare var Karin Falck och Lennart Swahn och det i, tror jag, Sveriges första soffprogram.

Nåväl, varje kväll så kom den här krabaten och introduecerade kvällens saga för barnen. Jag var inget barn då, snarare kanske i körkortsåldern. Men jag gillade John Blund och hans röst skarpt. "Hej alla barn vill ni höra en pundig saga?" vill jag minnas att han sa. För inte sa han väl "Hej alla pundiga barn"? Eller sa han något annat?
Efteråt så strödde han ut nå't som liknande små glitterflagor och det var liksom sömnframkallande hos alla barn i landet. Helt befogat för alla föräldrar att säga att "nu är det dags att sova, John Blund har strött ut sömnpulvret". Antar att protesterna var ringa - de såg honom ju varje kväll utföra samma procedur och då måste det väl vara sant?

Oj, vad en bild kan framkalla tankar och frågor! Ska inte den säga mer än tusen ord? Inte framkalla tusen frågor?!

Iallafall var jag väldigt stolt över att jag kunde prata som denne John Blund och lätt förbryllad blev jag när en kompis påstod att man måste kunna sjunga opera för att få till rösten sådär. Eftersom jag sjunger mycket, mycket hellre än bra, var det en helt underbar, om än absurd, tanke att ta till sig. Jag gjorde dock inga närmare djupdykningar bland toner och sångpedagoger - någonstans var väl självinsikten så stor att jag insåg att jag var undantaget som bekräftar regeln! Fast tänk om...har jag missat något, en karriär på operans tiljor kanske hade varit mumma?! :)


2007-dec-07 @ 19:32 Permalink Allmänt Kommentarer (16) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Användbara tips i allmänhet:Le mot främlingar
Odla dina egna grönsaker
Bjud någon på kaffe
Våga vara lite galen
Våga hoppas
Våga älska
Lek mer
Använd saker tills de är utslitna
Äg mindre
Ta ledigt
Gör det du älskar

Det här fick jag någonstans ifrån, minns inte vart, men lite bra är det eller hur?
2007-dec-05 @ 11:02 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
TvärnitHm, jag som tyckte jag tankat genom att vara ledig några dagar...Överrumplad av stresskänslor. sömnbrist och pulserande öron befinner jag mig idag hemma. Det var som om hela jag tvärnitade i går em efter en härlig helg.
En alldeles lagomt stimmig personalfest i fredags med god mat och sedan en enormt skön lördagskväll. Med återigen god mat som en gammal vän bjöd på. Vi pratade otvunget och glatt fast det var längesedan vi sågs. Jag vandrade hem mitt i natten och gjorde färska spår i nysnön.
Åsså blev det så i går, när stjärnorna var på plats och ljusstakarna i fönstren glimmade och jag tände det första adventsljuset. Där mitt i stillheten någonstans så poppade oroliga ,stressade känslor upp och späddes på av den kommande nattens frånvaro av sömn. Det var inte så svårt beslut att fatta att stanna hemma idag.

För några år sedan hade jag inte lyssnat, det är något jag tydligen lärt mig på resans gång.
2007-dec-03 @ 15:35 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Decembers första dagLördagmorgon är det, ute är det ännu inte ljust. Inne är det tyst och inte heller så ljust, min morgon tassar på ändå. Det är skönt med helg och jag ska försöka ta tillvara den. Både vara "duktig" och lat. Jag är definitivt bättre på det sistnämnda...

Jag känner mig lite "tankad" efter min dottertripp. Mammahjärtat mådde gott av att träffas och dessutom var det skönt att vara ledig. Ibland tror jag att jag skulle kunna vara ledig jämt!

I dag ska jag göra lite advent här. Jag är rätt petig på det där - inte tända adventsljusstakar och stjärna i fönstren förrän tidigast på lördagkväll.

Ha en bra lördag!

2007-dec-01 @ 08:43 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
EM, hamburgare och samtal - allt är viktigt!Sverige har tagit sig till EM och friden lägrar sig över nationen.
Själv gjorde jag min sjukvårdande insats, på den nivå som jag är något att tillgå - som tittare av Grey's. Dessutom har jag bakat en kaka, gjort hamburgare med sting i och en snabb kycklinggryta. Tvättat två maskiner också. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv!
Det tillagade ska jag ta med mig på min kommande tripp. Jag ska till mitt "lilla" barn - dags för utvecklingssamtal på tisdag. Så jag åker om fredagskvällen och återkommer på torsdagmorgon. En helg och tre semesterdagar - det kan man ju behöva för att orka med ett 45-50 minuter långt utvecklingssamtal eller hur?!


ps. för den oinvigde; det är herrlandslaget i fotboll som tagit sig till EM.
2007-nov-21 @ 22:35 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
SlösöndagIdag måste jag...en massa saker.
* plocka i ordning lite här och där
* skriva ett brev
* göra klart en broschyr till jobbet - som skulle varit klar för en vecka sedan
* stryka igenom stryktvätten
* ta en promenad/gå på ett friskispass
* röja lite i kylen

Sätt igång då! Ja, jag ska...Å jag skulle slippa allt om jag
* lagt saker på rätt plats/slängt på en gång
* varit effektivare på jobbet alt. inte åtagit mig uppdraget
* inte haft någon stryktvätt att ta reda på om jag strykit till tv:n i går
* hållt efter i kylen

Det jag vill göra är:
* skriva brevet, för det ska till min dotter
* promenera/gå på F&S

Alltså måste jag börja med att hitta glädjen i att ta itu med det som känns "måstigt" och som belöning ha det jag vill göra...

Ibland tror jag att det är bara jag som har sådana här dagar.Jag funderar ofta på varför inte jag kan vara så rasande effektiv och fixa undan saker på en gång. Jag antar att det är bäst att sluta fundera och istället agera...

Ha en bra söndag!

2007-nov-18 @ 12:17 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Från depp till varmhjärta!
Ungefär såhär kände jag mig i onsdagskväll. Tankarna vandrade mellan olika relationer jag har och jag upplevde det som att i alla - båda nära och ytliga hänger det på mig om de ska fortgå. I krokiga banor gick tankarna och de slutade alla i samma sak: Varför är det jag som hela tiden ska ta kontakt, vara den som frågar och lyssnar och varför är det jag som ska föreslå att vi ska ses, gå på bio etc. ? Min slutsats blev den att egentligen så har folk varken tid eller lust att bry sig om mig, jag är ingen man vill dela tankar och upplevelser med.

Om någon tankeläsare kommit just då och pressat mig skulle jag svara att så nog inte är fallet men just då kändes det så - på något tjurigt, barnsligt vis ville jag att det skulle kännas så.



På torsdagen satt den kvar lite som en tagg i mig. Innan jag gick till jobbet gick jag in på bloggen - där låg en liten inbjudan till en ung bloggväns nya blogg. Mitt depphjärta började småle. Ännu bredare vart leendet när jag fick sms från en annan ung tjej - långpromenad på lördag föreslog hon. På em. innan jag gick hem från jobbet var jag in en sväng i bloggvärlden och även i min. Då såg jag Sylvias go'a kommentar och jag blev nästan tårögd, det värmde i hjärteroten. Å helt plötsligt var det som om världen verkligen skulle ta udden av mitt negativa tänk - i min mejlbox ramlade på kvällen in ett förslag om bio på söndagskväll!



Så på torsdagskvällen kändes det gott och varmt i hjärtat - helt klart mera rofyllt och skönt att krypa till sängs!



På fredagen var det dags för derby mellan kommunens två främsta innebandylag på herrsidan och i "mitt" spelar min favoritvikarie N. Vi pratade om matchen och han sa: Du går väl in gratis? Näe, sa jag och då blev han lite upprörd och ansåg att när jag jobbat hela cupen borde jag minsann ha fått ett säsongskort! "Jag fixar det, Annika. Säg till i insläppet." Äh, det är väl inte nödvändigt, ansåg jag, men om inte annat kan du ju lägga ut en biljett för i kväll åt mig?

Eftersom han är rätt ung och inte alltid har fokus på världsligheter så tog jag inte för givet att det skulle ligga något i insläppskassan till mig. Men det gjorde det - jag hade fått ett säsongskort och jag blev ännu varmare i hjärtat!



Sent omsider när segern var bärgade efter en riktig rysare så kom jag hem och kollade runt i bloggar, avrundade med min egen och där efterlyste Anki mig!

Så onsdags-Annika hon krympte ihop och gömde sig ordentligt när jag började tänka på all positiv respons jag fått senaste dagarna. Hon kommer säkert fram fler gånger men förhoppningsvis dröjer det länge till dess!




Ps. Vintern är här på riktigt nu och det är hääääärligt!
















































































2007-nov-11 @ 08:58 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
StiltjeKlockan står på morgon och det är ett mörker ute som börjar randas i djupblått över hustaken. Det är normaltid eller vintertid som den också kallas och morgnarna inbjuder till stilla reflektioner vid frukostbordet och det tända stearinljuset.

Det är lite stiltje på både bloggande och kommentarer från mig, jag är visserligen in och besöker er. Eller jag smyger in och läser lite och sedan tassar jag iväg igen.Fast inte lika ofta. Det beror på lovet. Detta underliga lov kallat höstlov innebär att min dotter är hemma. Å det blir inte tid och faktiskt inte heller lust att vistas i bloggvärlden lika mycket som annars.

Jag återkommer!
2007-okt-31 @ 06:37 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
TillbakaTillbaka i vardagen! Det var intensiva och bra dagar i Stockholm. Å vet ni att det finns hur många Intersport och Stadium som helst där? Å vi var tvungen att gå in i varenda en...
2007-okt-24 @ 18:43 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Mot södern!Om sex timmar sitter jag på tåget mot Kungliga Huvudkommunen,innan dess ska jag hinna sova också!

Jag ska träffa mitt "lilla" barn som kommer åkandes från sin studieort. På måndag blir det "lilla" barnet 17 år! En anledning så god som någon att träffas i Stockholm och fira i flera dagar! Det blir i form av shopping misstänker jag...

Jag har förberett mig för att äntra den stora stadens gator - de bekväma skorna är framställda, garderoben synkad så det ena passar till det andra och dessutom är håret nytt! Nja, inte riktigt men i allafall nyfärgat. Av mig själv, vred nog loss ett par stelnade kotor framför nackspegeln igår kväll för att se att all färg var där den skulle. Hittade lite på skuldran! Å idag har jag varit till frissan och klippt mig. Den klippningen var inplanerad och således inte föranledd av min färgning!

Hoppas ni får en skön helg - att jag får det förväntar jag mig!

2007-okt-19 @ 00:13 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Stilla snölycka - var är du?!Idag strax innan två kom det, några snöflingor. Vi var förvarnade - både tv, radio och tidningar har pratat om snö. Snöfallet varade inte bara en stund utan bara fortsatte och fortsatte...Så nu är min värld vit som snö, vilket alltså har sina naturliga orsaker. Den verkar lite tung och blöt så den kanske gör som metereologerna säger - försvinner p g a varmare vindar om lördag. Enligt gammal tro och hävd är det tredje snön som stannar. Idag var den andra. Så nästa gång den dimper ner är det vinter!

Jag funderade lite på mina känslor inför snön.Jag har ingenting emot den, tvärtom så brukar jag välkomna snön eftersom den oftast föregås av den tråkigare delen av hösten - den när alla löv bara är bruna och blåser omkring. Förr, ja, bara för tre eller fyra år sedan så fyllde den där första snön mig med någon slags stilla lycka inombords. Att vakna och vrida upp persiennen och se marken snötäckt utanför fönstret brukade var en lyckostund som liksom spred en frid i hela kroppen. Tillsammans kunde vi stå där dottern och jag och bara sucka av välbehag.

Den hösten jag "nästangickiväggen" så blev det en aha-upplevelse och sorg i mig när snön kom.Samma dag hade jag varit till doktorn som förklarade att det inte tagit mig fjorton dagar att bli så'n och att den fjortondagars sjuksrivning som jag nyss avverkat inte riktigt skulle vara tillräckligt. Långt fram på eftermiddagen blev sedan varse att jag kände absolut ingenting inför den snötäckta världen utanför mitt köksfönster.Den välbekanta känslan uteblev fast jag försökte få tag i den. Plötsligt förstod jag hur rätt doktorn hade.Då jag insåg på allvar att det skulle ta tid att komma tillbaka.

Det var beskrivningen av min reaktion eller rättare sagt den uteblivna reaktionen för snön som fick min exman att fatta. "Då förstår jag att du verkligen mår dåligt" sa han med eftertryck och i det ögonblicket försvann hans oförstående för min sjukskrivning.

För mig var det som den där första julen man slutar tro på tomten (fast jag har nog inte riktigt slutat tro på honom, han bor nämligen i berget ovanför mig!) eller som när man första gången inte ligger vaken och längtar och pirrar upp sig inför födelsedagen. När man liksom "vuxnar" på sig mot sin vilja.

Nu sitter jag här och inser att det kan vara likadant med snön - jag har växt på mig, blivit vuxnare? För inte heller idag kom den där stilla lyckokänslan och jag saknar den så jag gråter!

Känns det annorlunda om man vaknar till snö, om den inte kommer som nu under dagen? Kanske. Jag vet i allafall att när det första gången för vintern kommer riktigt mycket snö under en natt så kan man höra det när man vaknar! Det är så tyst eftersom allt är inbäddat i mjuk, vit snö. Alla ljud är liksom på avstånd och man tassar förundrad upp.

Jag vill inte att avsaknaden av känslan ska vara det jag mest befarar - att jag är lite för trött, att vägen bort från väggen har krympt igen...Å jag vill inte heller vara "vuxen" i det här fallet,jag vill ha tillbaka min känsla för första snön! Tänk om den är borta för alltid!?!!? Jag vill stå där barfota framför fönstret och känna mig lycklig och lugn ända infrån och ut en tidig morgon. Lycklig för snön som gör min värld så vit,ljus och vacker.
Jag vill ha kvar min stilla snölycka!
2007-okt-11 @ 22:48 Permalink Allmänt Kommentarer (13) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------
Vardagsvärk och dotterlängtanArbetsveckan har börjat och det är soc. här, nätverk där och elevård där - alla vill ha information, alla vill veta men barnen då? Får man vara mamma/pappa på vilka premisser som helst? Näe, givetvis inte men ibland känns det som om det är så...

Mitt i allt elände kan man få en oväntad och varm kram och höra en liten barnröst viska: Annika, jag gillar att vara med dig! Då känns det lätt att orka vidare. Tills jag kommer hem och känner hur axlarna värker, öronen längtar efter tystnad och kroppen efter sömn, en sömn som sannolikt inte blir så obruten som den skulle behöva vara.

Det är inte synd om mig - jag bara präntar av mig lite - det är säkert bättre i morgon!Så jag ser fram emot ännu en dag på jobbet. Å snart, rätt snart får jag bryta vardagslunken, det ser jag verkligen framemot eller snarare längtar till! För nästa fredag morgon klockan tidigt, då sätter jag mig på tåget.
Till kungliga huvudkommunen far jag och umgås med min älsklingsunge - min dotter. Längtar, längtar!

2007-okt-08 @ 20:08 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks (0)


--------------------------------------------------------------------------------

Elva månader!

Alltså - vad tycker ni om detta julpynt? En plastig tomte i en bur? Eller ska det föreställa en lykta, strunt samma vilket, den är på något sätt höjden av smaklöshet, tycker jag. Min fd svägerska gav den till mig i julklapp för 6-7 år sedan. Jag tyckte den var ful då, jag tycker den är ful nu.
Undrar om hon tyckte den var "piffig" när hon köpte den eller om den var ett "jagmåstehittanågotisistaminuten"-inköp? Var sak har sin plats, den här hänger lite uppkäftigt vid min bro varje jul...Fast jag tycker att den är FUL!

Anledningen till att jag visar den nu är att jag fotade den för er skull innan jag tog ner den. Allt annat var nerplockat när jag upptäckte den. Som vanligt var jag övertygad om att i år då hade jag verkligen kommit ihåg att ta ner allt! Vilket jag inte hade gjort i år heller...
Tyckte att det passar bra idag att visa den, för att påminna er om att om knappt elva månader är det dags igen!

John Blund

Hos Micke, Beckfjell1.blogg.se, hittade jag den lille mannen här ovan. John Blund i egen hög person som antagligen går och berättar godnattsagor. Det gjorde han i allafall i tv för, kanske tjugofem år sedan? I ett tv-program som jag tror helt enkelt hett "Go'kväll" - rätta mig om jag har fel. Kanske hette det "Halvsju"? Programledare var Karin Falck och Lennart Swahn och det i, tror jag, Sveriges första soffprogram.

Nåväl, varje kväll så kom den här krabaten och introduecerade kvällens saga för barnen. Jag var inget barn då, snarare kanske i körkortsåldern. Men jag gillade John Blund och hans röst skarpt. "Hej alla barn vill ni höra en pundig saga?" vill jag minnas att han sa. För inte sa han väl "Hej alla pundiga barn"? Eller sa han något annat?
Efteråt så strödde han ut nå't som liknande små glitterflagor och det var liksom sömnframkallande hos alla barn i landet. Helt befogat för alla föräldrar att säga att "nu är det dags att sova, John Blund har strött ut sömnpulvret". Antar att protesterna var ringa - de såg honom ju varje kväll utföra samma procedur och då måste det väl vara sant?

Oj, vad en bild kan framkalla tankar och frågor! Ska inte den säga mer än tusen ord? Inte framkalla tusen frågor?!

Iallafall var jag väldigt stolt över att jag kunde prata som denne John Blund och lätt förbryllad blev jag när en kompis påstod att man måste kunna sjunga opera för att få till rösten sådär. Eftersom jag sjunger mycket, mycket hellre än bra, var det en helt underbar, om än absurd, tanke att ta till sig. Jag gjorde dock inga närmare djupdykningar bland toner och sångpedagoger - någonstans var väl självinsikten så stor att jag insåg att jag var undantaget som bekräftar regeln! Fast tänk om...har jag missat något, en karriär på operans tiljor kanske hade varit mumma?! :)

Jag är tillbaka!

Hej på er igen!
Det var inte meningen det skulle bli ett så långt uppehåll i mitt bloggande! Dagen efter mitt senaste inlägg försökte jag verkligen men jag fick radera hela tiden. Jag var nog för arg. På Bup, på grannkommunen och på en del andra vuxna. Det var en rätt allvarlig incident på jobbet och man undrar hur diverse sk experter tänker. Jag raderade mitt inlägg och sedan gick luften liksom ur mig på bloggeriet. Jul anföll från alla håll och även om jag fixade till den rätt bra så var den lite tidskärvande. Under några dagar därefter innehöll tillvaron rejäl snuva, dotter och tv. Massor av tv - det var fullt upp med Ski de tour, skidskytte, småkronor och alpint.

Visst tänkte jag blogga men jag hade helt plötsligt en tröskel som var så hög, så hög. Jag gick inte ens in och kollade era bloggar och definitivt inte min egen. Varför blir det så? Som om man inte har kraften att engagera sig?
Jag läste men kommenterade knappt i den blogg jag följt längst, Ellas blogg, Livet efter heter den.
Idag har jag läst i kapp hos några av er och jag ska ta mig an era andra också. När jag gick in på min blogg och läste alla jul- och nyårshälsningar så blev jag glad och varm och skämdes också lite.Inte ens hälsningar kom jag till skott med. Å därtill läste jag att en del faktiskt undrade var jag tagit vägen. Taskigt av mig, man går inte bara i väg sådär. Nu ska jag skärpa mig!

TACK för att ni finns och KRAM på er!